Hur 2-inflationen fungerar


Dela den här artikeln med dina vänner:

Några begrepp om inflation, valuta och finans ... (2 / 3)

Läs 1-delen

Nyckelord: pengar, kostnad, Friedman, Keynes, Chicagospojkar, monetär order, centralbank, ECB, styrränta

1er punkt: Bekämpa inflationen? Ja men vilken?

Vous êtes vous déjà intéressé à savoir comment la Banque centrale ou nos gouvernements interprétaient « l’inflation » et la mesuraient ?

Si l’inflation se définit normalement comme une hausse durable du niveau général de tous les prix ( c’est-à-dire des prix de tout ce qui s’échange -s’achète et se vend- dans une économie ), dans les faits, les chiffres d’inflation communiqués en boucle dans les médias correspondent en fait à la « hausse des prix à la consommation ». C’est ainsi que tous les prix de tous les produits échangés ne sont pas pris en compte. Sont ainsi soigneusement exclus des calculs les prix de ce l’on appelle fort à propos « l’investissement ».

Tänk på det: Konsumenternas goda, per definition, förlorar värde över tiden (det kommer du troligen att bli billigare på ett år än när du köpte det), medan en investering är per definition (eller genom konventionen) skulle motsvara motsatsen. Men varför? Jag svarar med ett skämt: för att vissa ska vara rika är det viktigt att andra är mindre rika eller fattigare (kom ihåg: rikedom är per definition).

De som investerar kommer att vara (i ett system som inte ökar hyresgästerna) rikare än de som bara konsumerar! Vad behövde demonstreras.

Vous ne comprenez pas pourquoi les prix de l’immobilier flambent et que l’inflation officielle ne dépasse pas les fameux 2 %? Ne cherchez pas plus loin: le prix d’achat des logements ( neufs ou anciens ) n’est pas pris en compte dans l’inflation ! Normal, répondent les économistes, on considère que c’est de l’investissement! Or 55% des français sont « propriétaires » de leur logement ( en fait, souvent locataires de leur banquier qui leur a prêté l’argent! ). Du coup, et en douce, la part « Logement, eau, gaz, électricité » est réduite à la portion congrue dans le calcul de cette pseudo inflation.

Vill du veta hur högt det tas med i beräkningen? Svaret finns på INSEE-webbplatsen, klicka här

Åh ja, om du tillbringade ditt boende, ditt vatten, din gas och din el, allt som kombinerat, mer än 13,4% av dina totala utgifter, så ... bör du börja lyssna på siffrorna inflationen gavs vid 20 timmarna. Och dra inte särskilt alltför definitiva slutsatser om omfattningen av din senaste ökning!

Dans le numéro 2879 de Juillet 2005 de la très sérieuse revue Problèmes économiques, un article publié à l’origine dans The Economist s’intitulait sobrement « La mesure de l’inflation reste controversée ». Controversée est un faible mot! On y apprenait qu’une étude avait été réalisée aux Etats-Unis par un économiste de la banque HSBC, en affectant à l’immobilier une pondération de 30% de l’indice global des prix à la consommation (à comparer avec nos maigres 13,4 %). Résultat, l’inflation sautait à plus de 5,5% par an, soit plus de… deux fois le niveau d’inflation officiel à destination des foules. Soit une très légère différence! Bien entendu, je laisse imaginer ce que serait le chiffre de l’inflation si l’on y intégrait en outre le prix de tous les actifs fianciers, en particulier celui des actions et des produits de la sphère financière…

Eftersom denna restriktiva tolkning av inflationen (med en stor I), som utesluter allt som är (eller skulle vara) investering, inte är utan konsekvenser. Exklusive fastighetspriser, men även alla priser på finansiella tillgångar (aktier, olika investeringar, finansiella produkter och ...) under en period då finanssfären har blivit dominerande, är det inte ett strå: det är en stråle ! Och uppenbarligen en strålbärare av den nuvarande finansiella kapitalismen ... Med andra ord: det är (nästan) någonting!

Vad som påminner om artikeln om ekonomiska problem som anges ovan:

« L’idée que les Banques Centrales devraient suivre l’évolution du prix des actifs ne date pas d’aujourd’hui. Dans un ouvrage intitulé « Le pouvoir d’achat de la monnaie », l’économiste américain Irving Fischer faisait valoir en…1911 que les responsables de la politique monétaire devraient arrêter un indice des prix basé sur un large panier de biens et services qui comprendraient également les valeurs financières et les biens immobiliers ».

Således 95 år efter 1911 framträder vi inte frågan speciellt, särskilt inte att ta itu med det, på grund av en sådan antagande, gör den moderna kapitalismen fortfarande inte mer än det finns nästan en talet. Den så kallade kampen mot inflationen fördjupad av den nuvarande (avsiktliga) åtgärden är en riktig bluff som inte vågar säga sitt namn.

Comme le précise ensuite l’article, l’idée d’établir un tel indice des prix supposerait implicitement de la part d’une Banque Centrale ( réellement indépendante, y compris des marchés financiers et des milieux « investisseurs » ) que la hausse des prix de ces actifs, en créant de l’inflation, pourrait être « préjudiciable ». Or, cette inflation là ne semble pas trop déranger certains, même ceux qui s’auto-proclament indépendants des marchés financiers. Mais le sont-ils vraiment, culturellement et personnellement ? La supposée indépendance des cabinets d’audits financiers, comme Arthur Andersen, n’a pas résisté longtemps aux copinages et aux intérêts croisés, entre autres dans l’affaire ENRON…

Ja, men nej ... Eftersom det finns inflation och inflation, min kära herre. Att fastigheten klättrar till himlen eller att Jean-Pierre Gaillard störs av glädje eftersom CAC 40 klättrade på 25% i 2005, det här är inte inflation! Jo, inte illa, nej, det är bra, min bra herre. Det som inte avlivar annuitanterna vad, och med god anledning: den här skapar hyra!



Den dåliga är den som ses av de låga människorna, som gör honom stön och kräver löneökningar för att behålla sin köpkraft. Den här är dålig, vi berättar. Inte insistera, det är så som det är, och det är vettigt ...

Femte punkten: Kontroll av penningmängden: Lägg inte för mycket pengar i ekonomin, för inflationen är hela tiden och överallt av monetärt ursprung.

Det är bestämt konstiga saker på områden som stränga och förmodligen som vetenskapliga som ekonomisk och monetär politik. Ta exempel på ECB. Lanserat officiellt i 1998, hade det satt sig målet (förutom kontrollen av inflationen under 2%, under de mätförhållanden som vi vet) en programmerad och stabil utveckling av penningmängden, det vill säga Mängden pengar som cirkulerar i euroområdet, enligt Milton Friedmans föreskrifter: att öka penningmängden med ett konstant och förutsägbart värde, lika med den riktade inflationen och den riktade tillväxten. Således definierades målet att växa denna penningmängd (kallad M3) med cirka 4,5% per år (2% inflation + 2% tillväxt + 0,5% korrigeringsperiod).

I 2005 tog han mig för att ta en titt (säkert måste vi ha det, för allt detta är inte så mycket publicerat eller mycket förståeligt först det är sant) på data i detta område. Och gissa vad vi upptäcker: I 2005 har penningmängden ökat i Europa med nästan 8%.

Isolerat fall kommer du att berätta för mig? Det nej. För att sedan dess lansering, aldrig ett år, jag aldrig säger ett år har ECB inte uppfyllt sitt mål 4,5%! Alltid ovanför, inte bara lite.

Résultat : par rapport à la progression théorique visée en 1998, ce sont environ 20% d’euros « en trop » qui ont été créés et mis en circulation, soit près de 1000 milliards d’euros sur une masse monétaire totale d’environ 6000 milliards.

Läs 3-delen

Läs mer

- Författarens hemsida
- Vad är konsumentprisindexet?
- Europeiska centralbankens webbplats


Facebook kommentarer

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *